admin Nu var det en vecka sedan november gjorde sitt intåg i våra liv. En månad som många kanske upplever som ganska grå och trist. Men för mig betyder november något helt annat. För mig är det en månad fylld av stillhet, förundran och en känsla av kontakt med mig själv.
Naturen får ett särskilt skimmer och blir en plats för både kontemplation och inspiration. För när det mesta omkring oss har stillnat och luften är dimmig och sval, så framträder naturen på ett helt nytt sätt och blir en påminnelse om något mycket större.
Lövträden släpper sina löv. En påminnelse om att allt i våra liv är skiftande och föränderligt. Samtidigt står tallarna och granarna lika stadiga och gröna genom årstidernas alla växlingar. De påminner om att det, trots alltings föränderlighet, även finns något stadigt och bestående inom oss alla. Vår allra innersta essens. Vår själ.
För även om livets årstider och vindar förändrar oss och den vi tror oss vara, så finns vår innersta essens alltid där. Bakom allt det andra, och glöder med sin alldeles egen kraft.
I naturen blir jag påmind om just detta och det är också där jag känner min egen själ som starkast. Här känner jag mig levande, ödmjuk och förundrad över hur vackert livet faktiskt är. Genom sorg och glädje, svårigheter och lycka. Allt vi går igenom är en del av att vara människa och en del av den gåva som livet är.
Vi är en del av allt, och allt finns inom oss. Universum, det gudomliga, den ogripbara men okuvliga livskraften. Allting nedfött för en stund i en fysisk kropp. Medan vi är här har vi fått möjligheten att uppleva oss själva genom våra val, våra relationer, det vi riktar vår uppmärksamhet mot och det vi skapar. Och om vi väljer att möta livet utifrån vår innersta essens och låter våra val och det vi skapar komma från den vi verkligen är, istället för den vi lärt oss att vi borde vara, då blir det vi skapar något mer än bara resultatet av våra ansträngningar. Det blir en förlängning av vår själ. Ett uttryck för den vi alltid varit.
När vi skapar utifrån vår själs egen inneboende kraft finns en djupare mening. En glädje som inte är beroende av yttre bekräftelse eller vad vi har uppnått. En känsla av energi, harmoni och inre frid som kommer av att vi lever och uttrycker den vi verkligen är.
Att leva från vår själ är dock inte alltid en lätt väg. Det kräver mod, öppenhet och tillit. Ibland innebär det att vi behöver släppa taget om sådant som vi tidigare trott varit sant. Men den mening, den glöd och den stilla känsla av lycka som finns i att leva i samklang med vår själ, gör ändå resan värd att ta.
För själens väg är ju just det. En resa, inte en destination. Och vi får alla välja hur mycket vi vill öppna oss för den.
November är en månad då naturen saktar ner och bjuder in oss till stillhet och kontakt. Och det är just i stillheten, när allt det yttre får ta mindre plats, som jag känner min egen själ som starkast. Det är också där min längtan efter att skapa, uttrycka och dela det jag bär inom mig väcks till liv.
Kanske kan november få bli en sådan påminnelse även för dig. En inbjudan att sakta ner en stund, lyssna inåt och känna efter vad som finns där, bakom alla tankar, förväntningar och roller.
Vad inom dig förblir detsamma, även när livet omkring dig förändras?
