admin Från logik till lyssnande
Min personliga resa är anledningen till att jag känner ett så starkt kall att hjälpa andra hitta hem till sig själva. Det är en resa från att sitta fast i en kropp i obalans, prestation och frånkoppling från mitt sanna jag – till läkning, uppvaknande och att återförenas med min själs sanning.
Den har tagit mig långt från där jag började, och att jag idag kan arbeta intuitivt, med kanalisering och energihealing är något som jag aldrig hade kunnat föreställa mig för bara sju år sedan när allt startade.
Den här resan – från huvud till hjärta, från logik till inre vetskap – har varit en av de mest transformerande upplevelserna i mitt liv. Och det är viktigt för mig att dela den. För jag tror att fler än jag bär på liknande inre splittringar – mellan vem de tror att de måste vara, och vem de innerst inne är.
Rötter och kontraster
Från tidig ålder lärde jag mig att tänka mig fram till varje beslut och låta huvudet styra allt. Jag var rationell, analytisk och älskade att förstå hur saker fungerade – samtidigt som jag bar på starka känslor som ibland var svåra att hantera. Jag kämpade med att hitta balansen mellan mina två sidor. Jag övertänkte varje val, vägde för- och nackdelar, och hade oerhört svårt att fatta beslut. Det kändes aldrig som att det fanns ett rätt svar – bara möjliga misstag att undvika. Jag litade aldrig på min inre kompass, för jag hade aldrig lärt mig att den fanns.
Andlighet fanns inte i miljön jag växte upp i. Logik, vetenskap och förnuft var de gällande perspektiven, och sådant som intuition, energi och själsligt arbete talades det aldrig om – än mindre något jag blev lärd att lita på. Men djupt inom mig fanns alltid en nyfikenhet och en känsla av att det fanns mer. Jag har alltid dragits till det osynliga och mystiska, även om ingen annan i min närhet gjorde det. Jag önskade ofta att jag hade “krafter” – men trodde att sådant bara var för dem som fötts med dessa speciella gåvor. Inte jag.
En inre kollision
Under stora delar av mitt liv har jag känt att jag inte riktigt passar in. Jag har ofta känt mig “fel” bland andra människor, “för mycket” – och samtidigt “inte tillräcklig”. För att förstå mig själv har jag vänt och vridit på varje del av mig, försökt analysera mig själv från alla tänkbara vinklar.
Jag har strävat efter att bli en “vanlig”, välanpassad person. Någon som inte tar för mycket plats. Någon som är omtyckt, duktig och har koll på allt. Och precis innan min inre resa tog sin början, hade jag lyckats rätt bra med det. Jag hade format ett liv som passade mallen – familj, fint hem, tryggt jobb. Men ändå kändes det som om något saknades. Jag hade lagt så mycket kraft på att bli den jag trodde jag behövde vara, att jag hade tappat bort vem jag egentligen var.
Till slut började kroppen tala det som min själ försökt viska så länge. Jag utvecklade oförklarliga symtom: yrsel, huvudvärk, hjärndimma, hjärtklappning, panikattacker, eksem och svår sömnlöshet. Det kändes som att jag gick sönder inifrån. Jag blev rädd och gjorde alla möjliga medicinska tester, men enligt läkarna var jag helt frisk – trots att kroppen skrek på hjälp.
I sökandet efter svar
Jag började söka efter egna svar istället. Jag vände mig till vetenskapen och läste all forskning jag hittade om kopplingen mellan kost, livsstil och hälsa. Jag insåg ganska snart att mina problem kunde härledas till ett fenomen som kallas histaminintolerans – något som det finns väldigt lite kunskap om inom vården, men en del om inom funktionsmedicin och i stödgrupper på sociala medier. Så jag vände mitt fokus dit och lärde mig allt om histaminintolerans och kroppens biokemi. Jag började äta histaminfri diet, kosttillskott och antihistaminer, och under flera års tid självmedicinerade jag med receptfria läkemedel och lät min histaminintolerans styra hela mitt liv och mina val.
Och visst, det tog bort de värsta symptomen och gjorde vardagen hanterbar – men jag kände mig fast. Inlåst i kroppen och begränsad i livet. Mitt sätt att leva stämde inte heller med min inre övertygelse om kroppens intelligens – en sjuk kropp är en kropp i obalans, och om kroppen får rätt förutsättningar när det gäller kost, motion och vila så kan den läka sig själv.
En ny typ av sanning
Jag vigde varje vaken stund till att söka information och lyssna på poddar som tog mig mer och mer in på det holistiska synsättet. Jag lyssnade överallt – i bilen, på promenader, medan jag städade eller lagade mat. Och en dag snubblade jag plötsligt över ett avsnitt som handlade om att läka generationstrauman. Det stämde inte alls överens med vad jag brukade lyssna på, men rysningarna som gick genom hela kroppen när jag läste titeln gjorde det omöjligt att inte trycka på play. Efter att ha lyssnat var känslan ännu starkare. Jag visste i varje del av mig att det här var något jag behövde fördjupa mig i.
Jag förstod det inte då, men det här var vändpunkten. Ögonblicket då logiken inte längre skulle räcka till. Ögonblicket då jag började öppna mig för energi – och för något mycket djupare än vad jag tidigare upplevt.
Fortsättning följer i Del 2
