admin Hur många gånger har du ältat det som skaver i ditt liv och känt att något måste förändras – men ändå fortsätter allt som vanligt? Du går till jobbet trots att hela din kropp känner att du inte hör hemma där. Du sitter tyst när du egentligen vill säga ifrån. Du håller dig tillbaka av rädsla för vad andra ska tycka, även om du innerst inne vet vad du egentligen vill uttrycka.
Det är lätt att tro att vi är lata, osäkra eller bara saknar viljestyrka. Men det handlar sällan om det.
Det handlar om egot – den del av oss som formats för att skydda oss från smärta, fara och avvisning. Egot är biologiskt, djupt rotat i vår evolution och expert på att få oss att stanna i det bekanta – även om det bekanta gör oss olyckliga.
Egot viskar: ”Håll dig där du är. Stick inte ut. Det är farligt att synas. Du måste prestera, vara bäst, passa in.”
Och så fortsätter vi, dag efter dag, i liv som inte riktigt känns som våra.
Inte för att vi vill – utan för att vi är rädda för vad som krävs av oss om vi väljer något annat.
Varför förändring känns obekvämt
Att förändras innebär att vi bryter gamla mönster – inte bara mentalt, utan också energimässigt. Under min egen resa har jag gång på gång blivit varse om blockeringar från tidigare liv, nedärvda övertygelser eller gamla val som inte längre tjänar mig.
Dessa energier fungerar som ankare. De binder oss till det gamla, medan vår själ längtar efter expansion. Men egot – som inte vill förlora kontrollen – håller fast. Det använder dessa blockeringar som ”bevis” på att det är bättre att låta bli.
- Har du ett karmiskt avtryck där du blev förrådd när du följde din dröm? Egot säger: Bättre att inte försöka igen.
- Bär du en genetisk tro att det är farligt att ta plats? Egot viskar: Håll dig tyst. Anpassa dig.
Förändring kräver att vi gör det obekväma. Att trotsa det egot säger. Att ta det där steget – även när det känns läskigt. Det är den enda vägen tillbaka till sanningen om vem du är.
Du behöver inte vänta på mod – du behöver bara börja
Vi kan välja att leva hela våra liv i det kända, styrda av våra rädslor och gamla mönster. Eller så kan vi välja något annat.
Det börjar med att våga lyssna på själen. Den viskar ofta först. Kanske som en längtan. En rastlöshet. Eller en tyst vetskap om att du är menad för något mer.
Det är ingen enkel resa. Men det är en sanningens väg.
Och varje gång du gör något obekvämt – säger nej, säger ja, står upp, släpper taget – så bryter du ett mönster. Du flyttar gränsen för vad som är möjligt.
Förändring sker inte av sig själv. Den kräver handling. Den kräver att våga vara obekväm.
Men det är där du hittar friheten.
Inte genom att undvika det som skaver – utan genom att gå rakt igenom det, med själen som kompass.
