Du vet att något skaver – men ändå fortsätter allt som vanligt. Du går till jobbet trots att kroppen skriker att du inte hör hemma där. Du tystnar när du vill säga ifrån. Du håller tillbaka – fast du egentligen vet vad du längtar efter att uttrycka.
Det här handlar inte om svaghet.
Det handlar om hur egot håller oss kvar i det trygga, även när det kväver vår själ.
I det här inlägget delar jag varför förändring ofta känns så obekväm – och varför just det obekväma ofta är vägen hem till dig själv.